40-årskris?

Målet är att göra ett triathlon, att göra en Iron Man i Kalmar den 18:e augusti nästa år. Kalla det gärna för en 40-års kris för det är antagligen precis vad det är. Jag fyller 39 om knappt tre veckor och är lite för tung för att jag ska vara helt nöjd med mig själv. 

Meningen var att jag skulle ha sprungit milen under 40 min i år. Förra säsongen var bra, då fick jag för mig i februari att det skulle vara kul att bli vältränad så jag körde igång med löpning och det gick bra. Jag lyckades pressa tiden till 42:38 innan jag fick njursten på hösten. När jag sen blev frisk och skulle börja dra igång träningen igen kom bakslagen i ett. Mellan januari och april blev jag sjuk i feber sex gånger, småbarn på dagis, jag hade en rotation i höften som ledde till en kotförskjutning på två kotor vilket jag ännu inte är riktigt fri från. Självklart sprack min plan, det har inte blivit ett enda lopp i år. Resultatet blev att jag gick upp i vikt igen så vad ska jag nu göra istället? Tja, en Iron man kanske? Varför inte? 

Idag var det då dags för det första riktiga passet. Tilläggas bör att jag inte är helt otränad, jag har rört på mig lite det här året i alla fall. Med lite menas att jag klarar av att springa milen på lite drygt 50 min och att jag cykelpendlar 28 km enkel väg till jobbet några gånger i veckan. Men nu är handlar det om något annat så idag var det iväg till badhuset där frun jobbade förut. Flera av hennes gamla kollegor är före detta simmare så de kan kanske ge mig några tips var tanken. Frun lekte med vår dotter och jag blev satt i träning. Det gick sådär... 

Det stora problemet när jag ska crawla är att jag, förutom att jag är en dålig simmare, inte har koll på andningen. Jag lyckades faktiskt inte med en enda 25 m längd utan att behöva släppa på tekniken. Jag måste ha sett ut som en brölande sjöelefant på land när jag försökte suga in luft. Det behövs mer träning där. 

Träningsplaneringen är gjord, nu ska den bara genomföras också...